Katarina Hahr Möter

Jag är van att lösa kriser. När jag var liten räknade pappa och jag träd vid köksfönstret för att få honom stanna kvar i verkligheten, berättar Ia Langhammer för Katarina Hahr i ett samtal om kris. Ia Langhammer berättar också för Katarina Hahr att hon ofta hittar på något roligt och är lite clown för att lätta på stämningen. Nu hjälper jag min mamma som bor hos mig, hon kan inte längre se. Hon är också en vän och man kan inte lämna en vän i sticket. Jag är också beroende av henne. Programmet är gjort 2020.

Om man kommer med något fint och så är man inte den önskade. Det är så vidrigt, det är så jävla vidrigt. Det säger musikern och författaren Kajsa Grytt till Katarina Hahr i ett samtal om passion. Kajsa Grytt säger att de relationer hon hade när hon var yngre hade inte gått att bygga vidare på. Jag hade inte velat leva med någon av dem. Jag kan inte hålla på att välja en massa knasbollar. Så känns det. De håller på att mecka med mig. Jag är värdelös på att välja människor. Jag är inte den som tar det jag vill ha, jag är inte den som raggar, jag är ganska blyg. När det gäller musiken och konsten är min passion oändlig. Det är lidelse. Jag kan känna att jag är passion, att jag är en djupt passionerad människa. Programmet är gjort våren 2020.

Jag fick flaschbacks, det var som i en skräckfilm...Det där rummet, den där lukten, de där händerna berättar Görel Crona i ett samtal om bekräftelse. Görel Crona berättar för Katarina Hahr att det var när någon ställde frågan Har du varit med om något som barn? som minnena kom tillbaka. Hon berättar också att det motigaste i hennes liv var åren av ofrivillig barnlöshet. Det var den största sorgen. Men när jag var 39 år blev jag gravid och fick min son. Det var bara eufori och det mest fantastiska jag upplevt. Programmet gjordes 2019.

Jag blev helt känslokall, säger Stig Larsson när han berättar för Katarina Hahr om hur det var när han slutade med amfetamin för flera år sedan. Programmet "Katarina Hahr möter författaren Stig Larsson i ett samtal om rädsla" spelades in 2017.

Jag märkte att jag hade en depression när jag var 13 år. Då målade jag över alla månader i almanackan med svart, berättar författaren Carina Rydberg för Katarina Hahr i ett samtal om kris. Carina Rydberg berättar också för Katarina Hahr att hon förändrats mycket sedan hon var ung då hon festade mycket. Jag har inte längre förmågan att bli förälskad. Och det är lite tråkigt men vad tusan man är ju ingen tonåring längre. Barn har jag aldrig velat ha. Jag har levt ensam i större delen av mitt liv men för mig är det ingen sorg. På den tiden jag var fertil hade jag väldigt svårt för småbarn, jag tyckte inte om dem. Men nu tycker jag att det är ganska gulligt med barn. Jag tycker om dem, inte på en mors sätt, utan snarare på en mormor vis, säger Carina Rydberg. Programmet är gjort våren 2020.

När jag kom i tonåren handlade väldigt många konflikter om vad mamma tyckte var omoraliskt. Vad jag än berättade blev vi ovänner, berättar skådespelaren Marie Richardson för Katarina Hahr. Det skar sig alltid mellan mamma och mig och det blev smällar i dörrar och jag stod och skrek din jävla kärring medan mamma stod och grät. Det tog sådana fruktansvärda proportioner och det höll på i decennier, säger Marie Richardson. Hon berättar också för Katarina Hahr om hur ledsen hon är för hur mycket tid och energi konflikterna med hennes mamma har tagit och hur en dramatisk händelse i familjen gjorde att relationen förändrades de sista åren hennes mamma levde. Programmet gjordes 2020.

Anita Wall berättar för Katarina Hahr om det mest omoraliska hon varit med om, om på vilket sätt hon fick lämna Kungliga Dramatiska Teatern ett långt liv på scenen med många stora roller. Jag hade ägnat hela mitt vuxna liv, jobbat varenda nyårsafton och annan dag jul. Det var som om det jag gjort inte var värt någonting. Där fanns inte lojalitet, där kan man prata om moral eller icke-moral, säger Anita Wall. Anita Wall berättar också att hon gått igenom två svåra skilsmässor. Hur svårt det var att bryta upp men att hon har lärt sig att det är viktigt att göra det innan man säger för smärtsamma saker. Hon berättar också om hur hon sent i livet mötte sin stora kärlek Lars Lind och hur det gick till när de träffades. Till sommaren 2020 fyller skådespelaren Anita Wall 80 år. Programmet är gjort våren 2020.

Gränslöshet är ju inte fel i vissa lägen. Jag är uppvuxen i en hippiemiljö som kan uppfattas som väldigt gränslös, berättar skådespelaren Shanti Roney till Katarina Hahr. Shanti Roney berättar för Katarina Hahr att han tror att hans lite märkliga och udda uppväxt har gjort att han inte identifierar sig med normen och att det kanske är därför han ofta får spela outsider.   Jag är inte den som går ner i djupa depressioner. Jag har en tendens att dra mig undan, sluta mig och isolera mig. Det kan också bli att jag dricker. En hel del. För att försöka slå av topparna och lugna mig. Och slappna av, säger han. Jag är inte rädd för att må dåligt i jobbet. Man har en ju en massa försvar som man spjärnar emot.  Det kan vara jobbigt att komma över dem, och då kan det vara skönt att bli pressad. Det är jobbigt mentalt. Man reflekterar över sitt liv.  Man iakttar sina brister och försvar. Det kan vara kul med det destruktiva i arbetet. Programmet är gjort 2020.

Min farfar satt på en bänk i Jerusalem och grät. Jag var sex år och frågade varför. För att hela min familj blev mördad under förintelsen, svarade han. På kvällen skrek jag "Jag vill inte vara jude!" Jacob Mühlrad pratar också om hur han hanterar sin rädsla och ångest. En av mina värsta känslor kring ångest är när den får tiden att stå still. Det är som om känslan man befinner sig i aldrig kommer att upphöra. Det är därför jag tycker så mycket om musik, för den är linjär med tiden. När jag skapar musik vet jag att tiden rör sig och att den här känslan jag bär på kommer att upplösas, berättar han.

Pappa och jag hade samma humor och kände samma saker. Vi kunde titta på Lilla huset på prärien och gråta tillsammans, berättar Malin Cederbladh. Malin Cederbladh berättar också för Katarina Hahr att hennes pappa gick bort när hon var 19 år. Han lever fortfarande i mig, han finns i mina drömmar. Minnet av honom ger mig en kompass, en riktning i livet. Programmet gjordes 2020.

De berättade att min pappa inte var min biologiska pappa när jag var 17 år, säger skådespelaren Magnus Roosmann till Katarina Hahr i ett samtal om moral. - Jag träffade min riktiga pappa första gången när jag var 27 år. Vi inledde en intensiv period då vi endast umgicks på krogen, drack och rökte. Till slut var jag tvungen att bryta, säger Magnus Roosmann. Han berättar också för Katarina Hahr att när han var i 40-årsåldern hamnade han i en bottenlös depression. Det  var starten på en åttaårsperiod då jag åkte in och ut på psykiatriska kliniker. Det är innan jag får min diagnos ADHD. Mitt liv har under en ganska lång  period varit fruktansvärt problematiskt och jobbigt för mig och min närmaste omgivning.  Jag vet inte varför just jag klarat mig. Programmet är gjort 2020.

Förra julen flydde de in i Mauros studio. I år blir det Katarinas i Radiohuset. Med musiken och orden letar de sig fram till julens känslor. Mauro sjunger och spelar och Katarina försöker styra upp... Programmet gjordes 2019.

Jag fick flaschbacks, det var som i en skräckfilm...Det där rummet, den där lukten, de där händerna berättar Görel Crona i ett samtal om bekräftelse. Görel Crona berättar för Katarina Hahr att det var när någon ställde frågan Har du varit med om något som barn? som minnena kom tillbaka. Hon berättar också att det motigaste i hennes liv var åren av ofrivillig barnlöshet. Det var den största sorgen. Men när jag var 39 år blev jag gravid och fick min son. Det var bara eufori och det mest fantastiska jag upplevt. Programmet gjordes 2019.

I ett samtal om bekräftelse berättar Johan Hedenberg att kärleken alltid varit besvärlig för honom. Jag har haft svårt att släppa in människor i mitt liv, säger Johan Hedenberg. Johan Hedenberg berättar också för Katarina Hahr att han blev slagen med rotting av sin pappa flera gånger i veckan under sin uppväxt. Vi hade en uppgörelse när jag var 17 år. Jag stod och väntade på en örfil, att han skulle ge mig en anledning. Då slog jag ner honom. Sedan dess rörde han mig inte. Jag har lärt mig att härma ilska och hämnd så pass bra att halva min karriär har byggts på det. Det är tragiskt och det har påverkat mig väldigt mycket i relationer. Programmet är gjort 2019.

Jag var präglad av en mansbild där man skulle vara tuff och ha en mer manlig utstrålning än vad jag hade. Det var skönt när de första ålderstecknen kom. Då kände jag att jag blev tagen på allvar. Bekräftelse i det här yrket kan lätt få sjuka proportioner och jag gillade det alldeles för mycket när det kom. Jag var ung och söt och gjorde Adam och Eva och Fasadklättraren. Jag fick barn, min pappa dog och livet snurrade på nåt så enormt. Det var tufft, säger Björn Kjellman. Han berättar också för Katarina Hahr om hur det präglat honom att så tidigt i livet ha förlorat sin pappa i en svår sjukdom. Han har varit jätteviktig för mig långt efter att han dog. Han är en studs mot någonting, en förebild. Programmet gjordes 2019.

Min mamma var manodepressiv. Därför tänkte jag att jag var det eftersom jag har dalar och toppar, ingen jämn kurva. Det är upp som fan eller ner som fan, berättar Stefan Sauk. Jag fick för mig nån gång att jag var bipolär, vilket jag säkert är men det skiter jag i! Min mamma gjorde flera självmordsförsök. Det är en väldigt stor grej att ens förälder försöker ta livet av sig. Stefan Sauk berättar att han var enda barnet och hur svårt han tyckte det var att hjälpa sin mamma. Det första mötet med den vård som stod till förfogande för oss som blir sjuka i själen gjorde mig så förbannad in i märgen.  Det var så doktor  Dengrot som jag gjorde i TV kom till  (Jag är skeptisk!). Han berättar också om kärleken till sin dotter och hur det var när hon flyttade hemifrån. Den viktigaste rollen jag haft i 20 år var plötsligt inte där. Det är ingen som snackar om det. Man åker bara in i en kris som man inte känner till att den finns till. Att var behövd är ju en bekräftelse på ens existens. Programmet gjordes 2019.

Jag har sökt min pappas bekräftelse hela mitt liv, berättar Malou von Sivers för Katarina Hahr på Bokmässan i Göteborg utifrån hennes senaste bok "Inför hans blick."  Programmet gjordes 2019.

För mig har skådespeleriet handlat mycket om revansch. Jag ville visa omvärlden att jag kunde stå på en scen trots ett handikapp. När jag var fyra år upptäckte min mamma att jag stammade.  Vid Guldbaggegalan 2018 nominerades  Jennie Silfverhjelm i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll och hon är också aktuell i de senaste Beck-filmerna. Jennie Silfverhjelm berättar också för Katarina Hahr om hur hon har kunnat navigera mellan att vara till lags eller spela på killarnas planhalva. Är man som tjej uppvuxen med taskiga manliga förebilder går man åt två håll. Antingen lägger man huvudet på sned och spelar rollen som flicka eller så spelar man killarnas planhalva. Jag har använt mig av båda rollerna men kommit fram till att det handlade om bekräftelse och inte var en bra känsla. Programmet spelades in 2019.

Det är något lömsk med bekräftelse. Jag blev fett bekräftad som tecknare när jag hade gjort albumet Socker-Conny men för varje pris jag fick blev jag ännu mer utstött av flocken serietecknare. Joakim Pirinen berättar också om hur svårt det var att bli lämnad och gå igenom en skilsmässa. Han säger till Katarina Hahr att han nu vågat inleda en relation igen efter 15 år. Jag gick out of character, överskred mina begränsningar och började hångla vid 57-års ålder. Jag vågade en gång till och det räckte, säger Joakim Pirinen. Programmet är gjort 2019.

Jag är flygrädd, då har jag ingen kontroll alls, men jag dricker mycket. Jag har aldrig käkat "anti-depp" men dricka medicinskt har jag absolut gjort, berättar Fredrik Wikingsson för Katarina Hahr.  Fredrik Wikingsson berättar också att hans klassresa ger honom ett slags skuldkänsla. När jag känner skuld är det på nåt vedervärdigt klassresemanér. Trots att jag har så kul på mitt jobb så har jag tjänat mer pengar, inga fantasisummor, men jag lever på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag tänker på min morsa som gick upp fem, halv sex varje morgon och var sjuksköterska. Ibland känner jag en klassreseskuld. Programmet är gjort 2019.